lp-skiva
Välkommen till Röda bönor

NÀr Röda Bönor bildades bestod gruppen av nÄgra kvinnor som kÀnde varandra se'n tidigare och de flesta var bosatta i Lund. Alla arbetade eller studerade pÄ heltid och nÄgra av oss hade ocksÄ redan bildat familj. VÄra barn, de s k böngroddarna (de kan ses pÄ baksidan av första LP:n), var frÄn början sex, men det har sedan dess blivit mÄnga fler. Idag Àr de alla vuxna och nÄgra har egna barn och familjer. Att vi var yrkeskvinnor och att nÄgra ocksÄ hade ansvar för hem och barn pÄverkade pÄ mÄnga sÀtt vÄra stÀllningstaganden.

1975 bestod bandet av Kaya Ålander, Kjerstin NorĂ©n, Charlotte Adlercreutz- Carlsson, Annbritt Kronlund, Marianne Giselsson, Mona Eklund, Eva Vahlne, Eva Westerberg och Gunilla SzemenkĂĄr. De flesta hade ett instrument med sig in i gruppen, gitarrer, flöjt, dragspel, piano och fiol, men vi insĂ„g snart att bandet skulle lĂ„ta mycket bĂ€ttre om vi ocksĂ„ hade bas och trummor. AlltsĂ„ tog Kaya sig an basen och Annbritt satte sig bakom trummorna inför den första skivinspelningen. Efter hand förstĂ€rktes rytmsektionen med gurka, cleaves, smĂ„trummor, congas etc. Eftersom alla bĂ„de ville sjunga och spela, fördelade vi uppgifterna sĂ„ gott det gick, vilket ibland innebar att Ă€ven den som inte var bĂ€st pĂ„ ett instrument Ă€ndĂ„ fick förtroendet att försöka. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt utvecklades vi alla musikaliskt under tiden tillsammans.

Efter första skivinspelningen lÀmnade Kjerstin oss för att arbeta i Italien och Kaya, Eva V och Annbritt flyttade till Stockholm. Eva valde att lÀmna oss för att Àgna tid Ät andra feministiska grupper pÄ hemmaplan, medan Kaya och Annbritt höll ut trots det geografiska avstÄndet. Vi som var vana att trÀffas ofta och med kort varsel fick nu organisera om reptillfÀllena sÄ att de blev mer koncentrerade inför vÄra konserter. Vi försökte under de hÀr Ären att göra en vÄr- och en höstturné och dÀremellan radio-, Tv- och skivinspelningar. Det var en vÀldigt rolig och stimulerande tid, men att fÄ ihop barnpassning, jobb och reptillfÀllen, blev sÄ smÄningom för svÄrt, trots att vi fÄtt förstÀrkning pÄ hemmaplan av Pia Arenhill.

1982 upplöste vi musikgruppen och bildade istÀllet föreningen ... med vÀnlig hÀlsning Röda Bönor. Vi ville Àven i fortsÀttningen vara en del av kvinnorörelsen och vi ville inte förlora kontakten med varandra. SÄ lÀnge vi spelade pÄ scen tillÀmpade vi en solidarisk ekonomi, vilket innebar att allt vi tjÀnade pÄ vÄra spelningar gick till ett gemensamt konto och det enda som betalades ut till medlemmarna var traktamente och reseersÀttningar. NÀr vi slutat att spela offentligt hade vi lite medel över och dem anvÀnde vi till att spela in vÄr CD Repris. Sedan dess har vi fortsatt att trÀffas som vÀnner och nÄgra gÄnger varje Är har vi en större sammankomst dÀr vi umgÄs och spelar för nöjes skull. Anbud frÄn olika hÄll har inte saknats under Ären, sÄ i mars 2002 tog vi oss i kragen och fick ihop till sÄ mycket repetitionstid att vi kunde vara med och inviga en kvinnoutstÀllning pÄ Arbetets Museum i Norrköping.

Under 2006-07 har produktionskollektivet RÄfilm i Lund spelat in en musikdokumentÀr Hitmusik Konsten att sÀtta rytm till revolt dÀr bönorna medverkar. Kjerstin, Kaya och Mona har gjort inspelningar tillsammans med andra musiker och bönornas alster finns ocksÄ pÄ nÄgra samlingsplattor. Kaya Àr den enda av oss som numera Àgnar sig pÄ heltid Ät musiken. NÄgra bönor hÄller den vid liv i lokala konstellationer och kvinnofrÄgorna förblir viktiga i vÄra respektive dagliga vÀrv. Röda Bönor Àr och förblir varandras systrar och förhoppningsvis kan vi Ànnu tjÀna som inspiration för andra kvinnor bÄde som musiker och feminister.

Ann-Magritt BÞrresen och Karin Meijling var Röda Bönors ljudtekniker vid olika tidpunkter och Anna Rosenkvist var med vid Röda Bönors första spelningar, innan första skivan spelades in.








lp-skiva