lp-skiva
Välkommen till Röda bönor

I början av 70-talet blomstrade den politiska vĂ€nstern samtidigt som den alternativa musikrörelsen, den s k proggen, gjorde sitt intĂ„g i musikbranschen. Kaya Ålander, som bl a varit med i Kvinnoligan, en av flera feministiska organisationer i Lund vid tiden, blev ofta ombedd att ta med sig gitarren och nĂ„gra vĂ€nner för att underhĂ„lla vid olika appellmöten och sammankomster. Till en början var det mĂ„nga kvinnor som kom med och sjöng nĂ€r de blev tillfrĂ„gade, ofta med kort varsel, men under Ă„ren 74-75 bildades en fast ensemble med nya medlemmar som ocksĂ„ tog med sig nya instrument till gruppen. Röda Bönor hade blivit till!

Den första tiden sjöng vi andras sÄnger hÀmtade frÄn de italienska, danska och svenska kvinnorörelserna. Vi var en del av vÀnstern utan nÄgon sÀrskild grupptillhörighet, men det var kvinnofrÄgorna som förenade oss. Vi berördes och upprördes av de svÄrigheter kvinnor mötte överallt i samhÀllet. Relationerna mellan könen, rÀtten till barntillsyn, fri abort och kvinnors rÀtt att sjÀlva definiera sin sexualitet var frÄgor som diskuterades och som vi kommenterade i vÄra texter. Flera av oss hade erfarenhet av politiskt arbete och vi hade sett att de gÀngse organisationerna inte tillgodosÄg behovet av att diskutera samhÀllsfrÄgor ur kvinnors synvinkel. Och vi ville vara med och förÀndra vÀrlden! Alla bönor hade ocksÄ tidigare Àgnat sig Ät musik i olika former; i körer, teater och musikgrupper och flera kunde ocksÄ traktera ett instrument. Med vÄr lust till musiken, vÄrt engagemang för kvinnor i hela vÀrlden och ett vÀxande behov hos publiken att se och höra kvinnor med nya perspektiv, föll det sig naturligt för oss att stiga ut pÄ scenen och vi fick ett hjÀrtligt mottagande.

Efter hand uppstod ocksÄ behovet att skriva egen text och musik. Redan 1975 presenterade Kjerstin Norén sin lÄt SÄngen om "Anne-Marie" och till bokcaféets jubileumsfest hade Eva Vahlne och Marianne Giselsson översatt "Oh Carol" pÄ sitt speciella vis. BÄda sÄngerna finns med pÄ den första LP- skivan frÄn 1976, liksom en hel del nytt material. NÀr det sedan blev dags för LP nr tvÄ hade vi skrivit och komponerat det mesta sjÀlva.

Text och musik skrevs oftast av enskilda medlemmar, men varje ord och ton stöttes och blöttes under repetioner och möten och nya idĂ©er uppstod. Öppenhet (Ă€ven om diskussionerna ibland kunde bli bĂ„de uppslitande och utdragna) och en envis övertygelse om att alla mĂ„ste vara delaktiga, blev frĂ„n allra första början vĂ„rt arbetssĂ€tt och vĂ„r styrka. Det kollektiva och det individuella blandades samman till en kreativ process. "Gruppen fattar beslut nĂ€r alla Ă€r överens" stod det i vĂ„ra stadgar och det gĂ€llde bĂ„de hur vi delade upp arbetet inom gruppen och vilken hĂ„llning vi höll utĂ„t.

Bönorna var ocksÄ sina egna managers, elektriker, chaufförer och roadies och vi ansÄg det sjÀlvklart att vi skulle göra sÄ mycket som möjligt bÄde pÄ scen och bakom den. DÀrför kÄnkade vi och bar, packade, soundcheckade, samlade ihop allt igen och körde vidare i vÄra inhyrda bussar under vÄra turnéer. Men mÀn spelade trots allt dÄ och dÄ en viktig roll i vÄr musikaliska utveckling.

Namnet Röda Bönor Ă€r det ingen som vet nĂ„got sĂ€kert om, men det sĂ€gs att en kille i bekantskapskretsen kom med förslaget. En annan man som ocksĂ„ har betytt mycket för bandet Ă€r Curt-Åke Stefan, vĂ„r ljudtekniker vid bĂ„da skivinspelningarna. I ett hav av viljestarka och debattsugna kvinnor kom han lugnt och tĂ„lmodigt med proffessionella kommentarer och goda musikaliska idĂ©er som vi inte var sena att ta till oss och utveckla.




lp-skiva