lp-skiva
Vlkommen till Rda bnor


Sången mot familjen

Gammaldags moral håller kvar oss ännu
I ensamma små celler där du känner dig låst
Och även om funnit en vän att leva med
Så kan du ändå vara lika ensam som förut

Å-å-å min vän, det är inte du som är trött
Utan formen för ditt samliv som är utnött

Instängd i ett dockhus går du runt som i bur
Vingklippt och begränsad och har tråkigt
Du har kommit långt bort från ditt forna jag
När du ännu önskade ha glädje av ditt liv

Å-å-å min vän, du kan märka det
Du vill göra något åt det, du vill riva staket

För småfamiljen tvingar fram en vanvettsegoism
Där du ska tänka ditt är ditt och mitt är mitt är mitt
Och samla på din smutstvätt och på saker och ting
Så du får nåt att göra med att vakta på det

Å-å-å min vän, jag kan minnas dig förr
När du leende sa: Hej! Och kunde öppna din dörr

Familjen är för gammal, den är hundratals år
Och vi vill ha en livsform som är egen och ny
Om vi fick va tillsammans så orkade vi mer
Om väggarna var öppna såg vi människan

Å-å-å min vän, jag tror, det är inte du som är trött
Utan formen för ditt samliv som är sliten och nött, sliten och nött...




Text: Mona Eklund och Kjerstin Norén
Musik: Mona Eklund





Accord:


||: F - F7 - C - C7 :||
||: C - C7 - G - G7 :||
C - C7 - G - G7
C - C7 - G/C9 - G7




lp-skiva