lp-skiva
Välkommen till Röda bönor
En sång om ett drastisk kvinnoöde - om henne som ville ha allt men fick bara knappt hälften - och så gick det som det gick - utan kompromisser.

Sången om Anne-Marie

Gott folk, vi ska berÀtta om en sorlig tjejhistoria
som kommer att ta glansen frÄn vÄr vÀlfÀrdssamhÀllsgloria
Och flickan hette Anne-Marie, hon var som du och jag;
ej av bÀsta samhÀllsklass, men full utav behag
MÄtte jag sÄ förbli, sa Anne-Marie

Och skolan gick vÀl bra fast hon var inte bÀst i klassen
Men hon var nöjd och glad, det ska man va i medelklassen
Men vÀrlden kÀndes inneklÀmd och livet ganska trist
Hon insÄg att hon mÄste flytta hemifrÄn till sist
Nu Àr frihetens tid, sa Anne-Marie

Och Anne-Marie var nitton Är och dÄ var det dags att knulla
Och flickorna var blygare för pojkarna var fulla
Och som dom snacka skit och som dom stank av öl och vin
och letade och fumlade men hitta inte in
DÀr slank kuken förbi, sa Anne-Marie

Men nÀsta gÄng gick bÀttre, dÄ blev Anne-Marie pÄ smÀllen
och det var inte dÄligt för att vara första kvÀllen
Vad gör jag nu, sa Anne-Marie, nÀr jag har blitt med barn?
Ska jag eller ska jag inte gifta mig med karln?
Den som lever fÄr si, sa Anne-Marie

O, jesus kors, sa Anne-Marie, jag kÀnner hur det rycker
Det ska vÀl gÄ för helvete att leva utan krycker
Jag satsar pÄ mig sjÀlv och den som snart ska komma ut
sÄ fÄr jag se, och ni fÄr se, vad detta fÄr för slut
Jag stÄr fast, jag stÄr bi, sa Anne-Marie

Men ensamhet och barn det blev med titeln svÄrt att bÀra
och det och mycket annat fick vÄr Anne-Marie lÀra
Och fastÀn det gick framÄt fick hon ocksÄ mÄnga slag
Besvikelsen blev större, större, större dag för dag
Är man tjej fĂ„r man tji, sa Anne-Marie

Men inte tappa taget nu, gÄ pÄ och pÄ och kÀmpa
LÄt prÀktigt fyllda arbetsdagar sorg och smÀrta dÀmpa
Ibland sÄ fick hon höra: Du som Àr sÄ grann och klok
ska vÀl inte tvunget bÀra yrkeskvinnans ok
Vilken filosofi, sa Anne-Marie

Mej lyster inget sÄdant tal. Jag gör vad jag har lust med
och mÄngen Àr det karl som jag har tagit meh en dust med
Det konstiga Àr bara - Àr han dummare Àn jag
sÄ blir han lik förbannat min chef en vacker dag
Det Àr samhÀllsmelodin, sa Anne-Marie

Det Àr orÀttvist, jag lÄser in min chef pÄ toaletten
Det lÄter kanske fult, men han kan sitta pÄ klosetten
Sen börja hon att jobba mens han miste sin balans
och sprÀngde dörren, sket och skrek att firman den var hans
Det Àr din teori, sa Anne-Marie

Jag gör en del av jobbet, jag vill ocksÄ fÄ bestÀmma
HÄll kÀften och försvinn sÄ ska jag ge dej drygt en femma
Men jag har barn, sa Anne-Marie, jag mÄste ha ett knog
Med ditt lilla kvicka huvud klarar du dej nog
Man fÄr ha fantasi, sa Anne-Marie

Men-
det gÀllde inte huvet för det gÀllde hela kroppen
Hon nÄdde inte toppen för hon sakna lilla snoppen
Hon fylldes successivt av en allt större bitterhet
Man fÄr en del, man fÄr ej allt Àr min erfarenhet
Men ska det kallas liv, sa Anne-Marie

Ett sÄdant liv kan ingen riktig mÀnniska fördraga
Det vill jag inte lÀngre, jag ska taga mig av daga
Jag litar pÄ min dotter, hon som kommer efter mej
sa Anne-Marie, gick upp pÄ vinn och hÀngde sej
Nu Àr min tid förbi, sa Anne-Marie

Men uppfatta pÄ rÀtt sÀtt vad vi givit som exempel
och fortsÀtt ni och kÀmpa mot ett nedbrytande rollspel
VÄr avslutning om Anne-Marie Àr en definitiv
och inget blir sej likt sÄ lÀnge liv föder liv
Men fÄr ha fantasi, som Anne-Marie

La-la-la-la-la-la-la....

För sÀga vad man vill om Anne-Mariii...e
Nog hade hon vÀl en viss fantasiii...?




Text och musik Kjerstin Norén









lp-skiva