lp-skiva
Välkommen till Röda bönor
En sång om ett drastisk kvinnoöde - om henne som ville ha allt men fick bara knappt hälften - och så gick det som det gick - utan kompromisser.

Sången om Anne-Marie

Gott folk, vi ska berätta om en sorlig tjejhistoria
som kommer att ta glansen från vår välfärdssamhällsgloria
Och flickan hette Anne-Marie, hon var som du och jag;
ej av bästa samhällsklass, men full utav behag
Måtte jag så förbli, sa Anne-Marie

Och skolan gick väl bra fast hon var inte bäst i klassen
Men hon var nöjd och glad, det ska man va i medelklassen
Men världen kändes inneklämd och livet ganska trist
Hon insåg att hon måste flytta hemifrån till sist
Nu är frihetens tid, sa Anne-Marie

Och Anne-Marie var nitton år och då var det dags att knulla
Och flickorna var blygare för pojkarna var fulla
Och som dom snacka skit och som dom stank av öl och vin
och letade och fumlade men hitta inte in
Där slank kuken förbi, sa Anne-Marie

Men nästa gång gick bättre, då blev Anne-Marie på smällen
och det var inte dåligt för att vara första kvällen
Vad gör jag nu, sa Anne-Marie, när jag har blitt med barn?
Ska jag eller ska jag inte gifta mig med karln?
Den som lever får si, sa Anne-Marie

O, jesus kors, sa Anne-Marie, jag känner hur det rycker
Det ska väl gå för helvete att leva utan krycker
Jag satsar på mig själv och den som snart ska komma ut
så får jag se, och ni får se, vad detta får för slut
Jag står fast, jag står bi, sa Anne-Marie

Men ensamhet och barn det blev med titeln svårt att bära
och det och mycket annat fick vår Anne-Marie lära
Och fastän det gick framåt fick hon också många slag
Besvikelsen blev större, större, större dag för dag
Är man tjej får man tji, sa Anne-Marie

Men inte tappa taget nu, gå på och på och kämpa
Låt präktigt fyllda arbetsdagar sorg och smärta dämpa
Ibland så fick hon höra: Du som är så grann och klok
ska väl inte tvunget bära yrkeskvinnans ok
Vilken filosofi, sa Anne-Marie

Mej lyster inget sådant tal. Jag gör vad jag har lust med
och mången är det karl som jag har tagit meh en dust med
Det konstiga är bara - är han dummare än jag
så blir han lik förbannat min chef en vacker dag
Det är samhällsmelodin, sa Anne-Marie

Det är orättvist, jag låser in min chef på toaletten
Det låter kanske fult, men han kan sitta på klosetten
Sen börja hon att jobba mens han miste sin balans
och sprängde dörren, sket och skrek att firman den var hans
Det är din teori, sa Anne-Marie

Jag gör en del av jobbet, jag vill också få bestämma
Håll käften och försvinn så ska jag ge dej drygt en femma
Men jag har barn, sa Anne-Marie, jag måste ha ett knog
Med ditt lilla kvicka huvud klarar du dej nog
Man får ha fantasi, sa Anne-Marie

Men-
det gällde inte huvet för det gällde hela kroppen
Hon nådde inte toppen för hon sakna lilla snoppen
Hon fylldes successivt av en allt större bitterhet
Man får en del, man får ej allt är min erfarenhet
Men ska det kallas liv, sa Anne-Marie

Ett sådant liv kan ingen riktig människa fördraga
Det vill jag inte längre, jag ska taga mig av daga
Jag litar på min dotter, hon som kommer efter mej
sa Anne-Marie, gick upp på vinn och hängde sej
Nu är min tid förbi, sa Anne-Marie

Men uppfatta på rätt sätt vad vi givit som exempel
och fortsätt ni och kämpa mot ett nedbrytande rollspel
Vår avslutning om Anne-Marie är en definitiv
och inget blir sej likt så länge liv föder liv
Men får ha fantasi, som Anne-Marie

La-la-la-la-la-la-la....

För säga vad man vill om Anne-Mariii...e
Nog hade hon väl en viss fantasiii...?




Text och musik Kjerstin Norén









lp-skiva